Den 10 januari 1859 fick änkefru Amalia Eriksson magistratens tillstånd att ”såsom försörjningsmedel med egna händer idka bagerihantering av grövre och fina bakverk samt tillverka s.k. polkagrisar”.

Vid denna tid fanns varken konditorier eller godisaffärer, men det var inte ovanligt att ensamstående kvinnor försörjde sig genom att sälja kakor och karameller som de gjort själva. Oftast gick kvinnorna från dörr till dörr och sålde sina bakverk, men Amalia öppnade fast försäljningsställe från början. Det dröjde inte länge förrän hon ägnade sig helt och hållet åt att tillverka Gränna polkagrisar.

Namnet polkagris användes från början på en ganska vanlig röd-vit karamell med pepparmyntssmak, men har med tiden knutits till den randiga stången från Gränna. Namnet härstammar troligen från dansken polka, vilken blev oerhört populär när den kom till Sverige från Tyskland på 1830-talet.

Fram till början av 1920-talet var Amalia ensam om att tillverka Gränna polkagrisar. När antalet bilturister ökade steg efterfrågan och fler kokerier öppnade. Dottern Ida fortsatte tillverkningen efter Amalias död men lade ner rörelsen 1942. Idag finns det ett tiotal polkagriskokerier i Gränna, varav Franssons är ett av de största samt äldsta.

Läs mer på DigitaltMuseum